Så snurra min jord igen!
Helt plötsligt gav allt kämpande svar! Äntligen börjar jag få lite respons på alla försök till att klara det jag velat klara under denna termin.
Det har varit utbildning, jobb och träning som jag lovat mig själv att fixa. Jag har sökt inget mindre än 24 utbildningar, ca 200 jobb, rest till Stockholm och Malmö för att skriva och göra utbildningsprov, jag har besökt studievägledarna tre gånger, vidimerat betyg två gånger och skrivit ut 78 A4:or ansökningspapper totalt. Ja ni fattar… Jag har varit rätt desperat och satt rätt höga krav på mig själv. Göteborgsvarvet har jag också lovat mig själv att springa och så det där körkortet så klart…
I onsdags tog jag tåget ner till Malmö för att göra ett praktiskt och ett teoretiskt prov inför tandläkarutbildningen. Tror faktiskt att det gick helt okej. Roligast av allt var att dem flesta var himla schyssta, kände verkligen att det kunde vara ett ställe jag skulle trivas grymt bra på!
Förra måndagen fick jag jobb, i lördags klarade jag Göteborgsvarvet och idag fick jag besked från Karolinska Institutet; jag har gått vidare! Trots minimal chans gick min uppsats vidare. Nu börjar framtiden klarna lite efter år i framtidsångest!
Så planerna inför hösten är mer spännande än någonsin; antingen läser jag till tandläkare eller läkare i allt från Tromsö till Malmö(!), eller så läser jag psykologi, konstvetenskap eller fatygsbefäl klass 7 i Göteborg och jobbar på café. Med stor sannolikhet flyttar jag hemifrån!
Det känns som ett jättesteg att ta! Gud jag fyller 20 och ska börja mitt helt egna liv…
GöteborgsVarvet 2012!
I mål! Nu har jag avkalrat mitt första Göteborgsvarv och är fruktansvärt nöjd och glad att ha klarat både mitt tidsmål och att springa konstant (utan att börja gå). Det känndes perfekt fram tills Övre Husargatan där det var 4 km kvar. Där kom liksom den där väggen man ibland talar om. Slutspurten blev lite mesigare än jag trodde och efter mållinjen kände jag mig som överkörd av en ångvält. Fast snabbt efter ångvältskänslan kom det där välförtjänta ruset av lycka. Det kommer jag leva länge på.
De första fem kilometrarna bara försvann. Majorna var kul att springa genom, Älvsborgsbron var skön med lite vindar och Hisingen relativt lättlöpt. Sedan kom Götaälvbron och jag började fundera på alvar hur trevligt det skulle vara att komma i mål och få vila. Därefter kom den ettriga lilla lutningen på Avenyn som trots hejarrop fick mig att förstå att stan inte är lika med framme... Vasa minns jag knappt men slottskogen var fruktansvärd. Trots att jag helst av allt ville lägga mig ner i gräset fortsatte jag ända fram till mållinjen och bara kände hur gött det var att klara av en sak jag så länge velat klara.
2:08 var helt okej som min första tid! Kraften kändes tömd och benen hade inte så mycket mer att ge. Placeringen som 7 576 av 63 513 löpare fick mig att höja på ögonbrynet. Inte så illa alls.
Lite segerhopp
Varvet
Har vi taggat klart? JA! Nu är det bara att köra; Göteborgsvarvet 2012. Startgrupp 10. En och en halv timme kvar tills start!
och det skulle ju va dans dans dans
En knapp vecka har gått med två födelsedagsbarn, tre mil löpna i sveriges snabbaste löptights, Tillskärarakedemins modevisning och efterfest, Franz och Andreas välgörenhetskoncert, världens snyggaste nya vårskor, nya träningskläder, utgång och så... JOBB!
Uppskattnignsvis har jag sökt hundra jobb och strösslat Göteborgs Stad med CVn och brev. Nu blev det napp och jag är så himla nöjd och två ton har släppt från mina axlar. Dessutom har jag fått ett grymt bra schema.
På lördag ska jag springa Göteborgsvarvet... Gissa hur taggad jag är?! Viken tid tror vu det blir? Hmm helst under 2.10, men jag är nöjd om jag kommer runt utan att gå.
I morgon åker jag till Malmö för att skriva det sista antagningsprovet. Det SKA gå, för jag har bestämt mig för att komma in.
Wish me good luck!
It takes a fool to remain sane
A generation lost in pace
Wasn't life supposed to be more than this?
In this kiss, I'll change your bore for my bliss
Let go of my hand and it will slip out
In the sand if you don't give me the chance
To break down the walls of attitude
I ask nothing of you
Not even your gratitude
And if you think I'm corny
Then it will not make me sorry
It's your right to laugh at me
And in turn, that's my opportunity
To feel brave
Because ridicule is no shame
Oh it's just a way to eclipse hate
It's just a way to put my back straight
Oh it's just a way to remain sane
Every morning I would see her getting off the bus
The picture never drops it's like a multicoloured snapshot
Stuck in my brain it kept me sane
For a couple of years as it drenched my fears
Of becoming like the others
Who become unhappy mothers
And fathers of unhappy kids
And why is that?
'Cause they've forgotten how to play
Or maybe they're afraid to feel ashamed
To seem strange, to seem insane
To gain weight, to seem gay
I tell you this:
That it takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh In this world all covered up in shame
Oh, take it to the stage!
So, take it to the stage in a multicoloured jacket
Take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock
Nail Varnish, Arkansas, shimmy-shammy feather boa
Crackpot haircut dye your hair in glowing red and blue
Do, do, do, what you wanna do
Don't think twice, do, what you have to do
Do, do, do, do, let your heart decide
What you have to do, that's all there is to find
'Cause it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool
Wasn't life supposed to be more than this?
In this kiss, I'll change your bore for my bliss
Let go of my hand and it will slip out
In the sand if you don't give me the chance
To break down the walls of attitude
I ask nothing of you
Not even your gratitude
And if you think I'm corny
Then it will not make me sorry
It's your right to laugh at me
And in turn, that's my opportunity
To feel brave
Because ridicule is no shame
Oh it's just a way to eclipse hate
It's just a way to put my back straight
Oh it's just a way to remain sane
Every morning I would see her getting off the bus
The picture never drops it's like a multicoloured snapshot
Stuck in my brain it kept me sane
For a couple of years as it drenched my fears
Of becoming like the others
Who become unhappy mothers
And fathers of unhappy kids
And why is that?
'Cause they've forgotten how to play
Or maybe they're afraid to feel ashamed
To seem strange, to seem insane
To gain weight, to seem gay
I tell you this:
That it takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh In this world all covered up in shame
Oh, take it to the stage!
So, take it to the stage in a multicoloured jacket
Take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock
Nail Varnish, Arkansas, shimmy-shammy feather boa
Crackpot haircut dye your hair in glowing red and blue
Do, do, do, what you wanna do
Don't think twice, do, what you have to do
Do, do, do, do, let your heart decide
What you have to do, that's all there is to find
'Cause it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool
Så fruktansvärt bra text.
Frukostklubben
Blir man inte lite rörd? Signaturen Elisabet A har lösningen på krogarnas alkoholtillstånd; börja servera frukost istället! Haha jag kan inte låta bli att le när jag läser sånt här. Tycker hela debatten om krogarnas öppettider är lite överdriven, jag menar tonvis illegal sprit langas cirka över allt i hela Göteborg; ska man inte satsa styrkan på att minska lagning från Polen istället för att dra in två timmar av klubbarnas öppettid?
Nu har det gått lite för långt. Peace, love & breakfast!
Picknick
På flygplatsen i Provence fick jag frågan om jag ville ses på champagne och jordgubbar på Majas balkong. Om jag ville! Vi alla blev en aning rörda när Maja hade kirrat världens picknick-korg med extra allt för en heldags valborgsfirande i Göteborg. Och jag som hade glömt bort att det ens var valborg!
Tårta och cortègen på Majas balkong
Seriös macaron
På lördagen åkte vi till Marseille!
Dagens outfit.
Vi tog buss, tunnelbana och slutligen en liten båt för att hitta till en strand!
Donken a la France!
Sedan var det fest i ett franskt kollektiv, där en av Mias klasskompisar bodde
Lägenheten kryllade av en massa roliga och finurliga saker. Kameran låg mestadels i väskan så ni får använda fantasin. Fransmännen var bäst på franska och sämst på engelska. Fast nästan hela fanskaklassen var där så det gick fint ändå.
Vi traskade hem i värsta ösregnet, rätt glada ändå
Sedan blev det söndagmorgon och dags att se det sista av Aix.
och dricka en fransk capuccino som av någon anledning har grädde på toppen.
Så klart måste man prova dessa hypade små bakelser; macarons. Försökte baka dessa för två år sedan, men tyckte mest det smakade socker. Denna smakade socker med choklad och var väl helt okej. Fin var den i alla fall :)
Vilken weekend!
Aixotiskt
Den obligatoriska karusellen
Mazaringatan, jag dör.
Sephora på Aix vis
De 1000 fontänernas stad.
Mia och Lisa
Kaffe och rödvin ackompanjerat av en dragspelandes fransman på torget. Kan det bli mer franskt?
Aix en provence, fredag
Mindre än tre timmar från Göteborg ligger den franska idyllen Aix där alla ens franska fördommar slår in. På fredagen såg vi oss runt i Aix, köpte glass och drack franskt kaffe. Vi mötte på ungefär hela Mias bekantskapskrets cirka tio gånger under dagen (stan är inte stor). Aix kändes lite som Provences svar på Lund. Liten solig studentstad. Det jag fastnade mest för var att allt var orört sedan sent 1800-tal utan plexiglaskolosser och McDonalds. Aix var gammalt och charmigt, fyllt av murgröna, lilablommande träd, fontäner och grönskande aléer. Åh jag är så avis på Mia som alltid får vara här!
På kvällen firade vi en tjej i klassen som fyllde år, många resturanger var stängda så vi hamnade på en kinaresturang, vilket faktiskt blev rätt bra.
Mot Provence!
Kent
Kent släpper nu skiva, hur fint är inte det?
Längtar!
.
För att tala lite ärligheter och alvarligheter och för en gångs skull och fläcka denna drömbeströdda tillvaro delar jag med mig av en liiten glimt av min ofrånkomligt tragiska självbild. Jag känner mig smidig som ett kassaskåp. Stor som en elefant. Fet, tjockare, störst. Och till råga på allt har jag bara mig själv att skylla. Efter att ha totalsabbat ämnesomsättningen och ofrivilligt gått upp Xkg inom loppet av ett år är kroppsformen helt orubblig. Vad säger vi om detta? Fuck you beach 2012.
Snart beställer jag sjuttioelva fettsugningar, men först ska jag till Marseille. Fy fan vad skönt det ska bli! Ska vi skippa fettsugningarna och dricka rödvin i Provence istället? Ja.
Snälla, försök aldrig rasa i vikt, det blir tillslut en drog.
Karolinska
Pendeln gick rakt från stationen i Upplands Väsby till Huddinge där jag skulle skriva provet. Det var många som var på plats och jag försökte att inte stressas upp av folk som pratade om provet. Hörde genom min musik att någon tjej minsann hade övat i tre månder inför uppsatsen, bullshit, så jag höjde musiken och försökte koncentrera mig på annat istället för att låtas psykas.
Proven gick ut på att man först skulle ge en helhetsbild av sig själv genom en halvtimmes uppsats på max 1,5 A4 och därefter skriva en argumenterande text på 60 minuter om ett av tre följande ämnen.
Ämnena var:
- Vem bär ansvaret för äldres tandvård
- Är riskkapital rätt inom vård?
- Vem bär ansvaret för ungdomsarbetslösheten, individen eller samhället?
Yes box, vi får se hur det gick. Det enda jag kände var att det var otroligt kort om tid att korrekturläsa, komma igenom hela ämnet med så många aspekter som möljligt och få till ett avslut. Fast magkänslan sa att det gick bra så jag levde vidare på den och köpte en kaffe som tröst.
Åkte in till centralen och träffade Andreas, det var verkligen kul att träffas igen. Vi gick en sväng och tog en kaffe (till).
Slutligen blev det tight med tid för att gå ut och äta som Maja och jag hade tänkt att göra. Tror ni inte hon är så himla söt så hon köper med sig sushi till centralstationen?
En fin liten visstelse i huvudstaden och ett av antagningsproven avklarade. Jag sade hejdå till Maja och Stockholm och somnade någonstans mellan Södertälje och Katrineholm.
Stockholm
På direkten mot nya äventyr utan att ens passera "gå". Tåget var sent, och jag kom fram två timmar senare än tänkt, hoppade diretkt på gröna linjen till Medis för att kliva in i Maja och Robins urmysiga nya lägenhet mitt på Söder. Robin stekte värdsgoda mackor med ägg och lite annat på från Cajsa Warg. Efter timmarna på tåget smakade allt himmelskt!
Maja och jag tog en promenad genom Södermalm och jag började komma underfund med hur stort Stockholm egentligen är. Vi gick vidare mot pendelbanestationen och jag gav mig av lite mer norrut mot Upplands Väsby. Där mötte min morbror och gudfar Svante upp mig. Väl framme hos familjen Nygren-Milde välkomnade Bim och katterna mig. Efter alla dessa år är det verkligen märkligt att jag aldrig hälsat på i Upplands Väsby en enda gång innan!
